ericaarebo

Blickar tillbaka på dom där gångerna då vi gick hand i hand med julbelysning i träden ovanför oss och snö på marken. Då vi hade all tid i världen för varandra, när vi var lyckliga. Och jag kommer ihåg en gång för länge sen då vi smög in på en bio. Du la armen om mig, en gång för länge sen. Då jag förtjänade det.

När det var bra mellan oss så var det verkligen bra mellan oss. Vi visade alla som tvivlade på oss att vi hörde ihop. Och jag minns hur vi låg och skrattade bredvid varandra i din stora säng mitt i natten. Hur dina ögon plötsligt blev allvarliga när vi pratade om framtiden.

Jag kommer ihåg hur vi satt och såg den där solnedgången, hur du kommenterade alla båtar som låg vid bryggan. Hur vi inte ville släppa taget om varandra den där sommarnatten då du skulle åka. Och det är lite så jag känner varje gång jag träffar dig. Att säga hej då är alltid lika svårt.

Och jag hatar verkligen rösterna i mitt huvud som säger att jag inte är kär längre. Hur jag nu mer irriterar mig på dina stora ögon som känner mig allt för väl. På den där humorn du får när du är med dina polare. Men dom här känslorna ger mig inget val. Och det är därför du vaknade med mig gråtandes bredvid. För att vi var lyclkliga.