Erica Arebo
Och för att fortsätta på det här spåret kanske jag ska berätta lite om vem jag är och hur jag är som person..
Jag är tjejen som alltid försöker att ha ett leende på läpparna och ÄLSKAR att göra folk glada. Den där tjejen som kommer med Ben & Jerry's när du är sjuk. Som skriver uppmuntrande rim till dig när du är ledsen.
Jag är tjejen som är så klantig att mina vänner kallar mig Bambi (på hal is), som skrattar mycket. Som försöker att leva livet fullt ut. Som är livrädd för att hamna på ett ålderdomshem och ångra saker jag inte gjorde, som hellre känner precis hur jag känner än att inte ha sagt något. Som aldrig kommer att växa ifrån Disney. Som kan fler citat och sångtexter än de allra flesta. Som kan sitta i timmar framför sidor som weheartit.com och bara se på vackra bilder.
Jag är tjejen som övertänker ALLT, allt ifrån hur lång tid det tar för någon att svara på ett sms till morgondagens outfit till julklappar så att dom är helt perfekta. Tjejen som älskar att planera. Som tycker att ha annordna en fest är en av de roligaste sakerna jag vet, just för planeringen! Jag är hon som gör allt för sina vänner. Och som ibland är lite för blåögd för att jag inte vill tro att folk vill mig illa. Som hatar skitsnack och förutfattade meningar just för att jag vet hur ont sådant gör. Som hellre har killkompisar och har valt mina tjejkompisar med yttersta noggrannhet just för att slippa så mycket skitsnack och drama som möjligt. Som älskar sin familj mer än allt. Vars största fobi är att någon nära mig skulle dö eller må dåligt.
Jag är tjejen som tycker att glada människor är dom allra finaste, som blir imponerade av killar som kan laga mat. Som förmodligen är den mest tjejiga tjejen du vet med mitt smink, mina klänningar och högklackade skor men som älskar hockey, mc donald's och öl mer än det mesta i livet. Och chips.
Jag är tjejen som har dåligt självförtroende trots att jag får komplimanger dagligen.
Jag är hon som älskar överraskningar och spontana grejer. Som absolut skulle kunna börja med efterrätten på en resturang. Tjejen som kommer att säga förlåt även om det inte var mitt fel. Och vars största rädsla är kärleken för att jag blivit sårad så mycket.
3
Erica Arebo
2011-11-26 svar till linda
Linda
Jag skriver inte som ett svar till ditt inlägg utan jag skriver för att det är ren och skär sanning. Jag tycker du är fruktansvärt vacker och att du kan placera dina ord så rätt gör dig så beundransvärd. Har dock en liten fråga, har du någon gång känt dig ensam? Om så varför och går det att ändra på den känslan?
Kramar :)
Först och främst, tusen tack! Du anar inte hur mycket det värmer, det är som sagt väldigt lätt att skriva elaka ord bakom en trygg datorskärm. Så jag beundrar dig för det du skrev!
Ensam? Absolut! Jag har nog alltid varit lite utav en ensamvarg, vare sig jag ville eller inte. Jag är otroligt social men har inte alltid träffat människor som accepterat mig som jag var eller som trivdes med att jag fick mycket uppmärksamhet. En av få av mina "gamla" kompisar som nog aldrig har störts av det där är nog Alex. Nu på senare år har jag lärt mig vad för slags kompisar jag behöver, hur riktiga vänner behandlar mig. Och nu har jag ett riktigt dream team av vänner.
Men det ska tilläggas att en av mina bästa vänner trodde att jag var en bitch för att hon tyckte att jag var så snygg och "snygga tjejer är oftast bitchar".. Så ensam har jag absolut varit, missförstådd också. Och det gör nästan ännu ondare, att folk har så förutfattade meningar trots att de aldrig har träffat mig.
Jag har nog alltid varit en sån tjej som älskar att få andra att må bra just för att jag vet hur det känns att må dåligt. Som aldrig vill att någon ska känna sig ensam eller utanför, för att jag har varit i den sitsen allt för många gånger.
För att jag skulle komma ifrån känslan av att vara ensam (och missförstådd) flyttade jag till Stockholm. Från en småstad till storstaden, det var det som fick mitt liv att vända. Där jag hade två av dom jag bryr mig absolut mest om i världen. Som alltid har stöttat mig. Och efter att jag flyttat dit har jag nog bara träffat fina människor, vänner som är noggrant utvalda till mitt dream team. Välj dina kompisar med hjärtat och magkänslan. Om en kompis får dig att må dåligt eller försöker trycka ner dig så är det inte värt det i slutet, jag lovar.
ett litet tillägg
En av anledningarna till att jag inte skriver så mycket om mitt liv här längre (iallafall inte på samma sätt som ett år sedan) är just på grund av era elaka kommentarer. Sedan jag började med mina texter med lite mer mening i och inspirerande bilder har jag knappt fått en enda elak kommentar. Så fort jag skriver ett inlägg om mitt liv så går ni i taket och skriver att jag är ful med mera.
Det är inte så att jag tar åt mig, jag har fått nog med komplimanger för att inse att jag inte är ful. Men jag tänker inte sitta här och lägga ner tid på en blogg eller ett inlägg där ni inte gör annat än att försöka få mig att må dåligt. Att ni kommenterar saker som att jag är ful säger så mycket mer om er än vad det gör om mig. Om ni tycker att jag är ful, gör det jävligt enkelt för er och 1. läs inte bloggen. 2. om nu bloggen är SÅ intressant för er att ni ändå känner er tvungna att läsa den, lämna inte sådana kommentarer. IP-adresser är väldigt lätta att spåra nu för tiden och det blir bara pinsamt för er när det enda stället ni är "tuffa" på är bakom en datorskärm.
Over and out.
svar till klara:
Visst är klänningen otroligt fin? Tyvärr var det nästintill ett år sedan jag hittade den, så jag är inte säker om den finns kvar. Butiken finns i Jönköping, men kommer inte riktigt ihåg vad den heter. Ska försöka komma på det och isådall lovar jag att uppdatera här! :) Sålänge får du en glimt av klänningen igen :)
it hurts, ok?
Har du någonsin läst något som fått dig att dö lite innombords. Bli sådär iskall. Någons status eller ett meddelande? Eller när någon gör något som gör att du får den där klumpen i halsen och stenen i magen. Allt var ju toppen tills det där hände och förstörde hela din dag, din vecka kanske till och med?
För den där personen var ju någon som du aldrig trodde skulle såra dig, som du alltid har sett som oskyldig. Med sitt änglalika leende och perfekta fasad. Och nu när du ser vem personen egentligen är så ångrar du alla uppoffringar du gjort. Alla chanser du gav, trots att du blev sviken både en och två gånger. Personen i fråga tror att du ska ta den tillbaka, det har du ju alltid gjort förut. Men du sitter mest där och hoppas att du aldrig hör av personen igen, ett "clean cut" som kanske läker relativt fort. Klippa alla band liksom. För du orkar ju inte bli sårad igen, du har redan blivit sårad nog med gånger av idioter.
Och du kan få hur många ursäkter som helst, men tror du verkligen på dom längre? Inte på samma sätt som du gjorde förut, eller hur?
24 november
i'll tell you a secret
Hörrni killar, vill ni veta varför hon inte vill höra av sig? Varför det (förmodligen) oftast är du som hör av dig först..?
Låt mig ge er en liten insyn i hur vi (de flesta) tjejer fungerar. Det här med att inte vilja höra av sig först är en tjejgrej, vi vill inte starta en konversation för att vi vill veta att ni tänker på oss! Om ni tänker på oss, skriver ni eller försöker höra av er, right? Då känns det som att väntan var värt det, ni hörde av er. Ni tänker på oss. Men jag tror att den allra största anledningen till att vi inte vill höra av oss först är för att vi inte vill verka needy, vi vill inte vara för på. För vi har hört att det är jobbigt, killar gillar inte needy tjejer. Tjejer som inte ger er space. Så därför kära grabbar, är ni intresserade av en brud, hör av er. Hon kommer att bli överlycklig om hon känner samma sak, promise!
just a question
Skulle ni vara intresserade av ett smink-inlägg? Av hur jag gör, vad jag använder, tips, favoriter osv? Isåfall vill jag ha ordentligt med kommentarer i det här inlägget så att det blir värt allt jobb :)
someone like you
/ love tommy
this is for you
Det här är till alla er tjejer som satt uppe och väntade på det där samtalet som aldrig kom, som aldrig fick se svaret på det där smset som du så länge satt och klurade på. Eller för er som fick erat hjärta krossat av en kille ni aldrig ens hann dejta. För er tjejer som fick se honom gå hem från festen hållandes någon annan brud i handen medan du höll tillbaka tårarna och desperat letade efter din bästis blick bland alla människor. Det här är för dig som väntade så länge, kämpade för något som aldrig skulle komma att bli ditt iallafall. Som satt uppe mitt i natten bara för att du hoppades att få prata med honom en stund. Som gick till den där klubben för att du visste att han skulle vara där, även om det kostade dig inträde och ett hat mot den där klänningen som du älskade men som nu mera går under namnet "otursklänningen". Det här är för er vackra, självständiga tjejer som vet att ni förtjänar bättre men som fortfarande inte kan lämna honom. För att "människor kan ändra sig, mirakel sker varje dag". Och det här är för er tjejer som till slut förstod att ni förtjänar bättre. Och till alla ni som är på rätt väg dit.
You know what? Fuck it. Det här är för ALLA ni tjejer där ute. Ni är ALLA vackra. Och låt för fan ingen kille eller dum bitch ändra på det. Du är vacker precis som du är. Att tjejer är elaka beror till 99% på avundsjuka. Deras problem. Sitt inte uppe och vänta på någon som inte skulle sitta uppe och vänta på dig. Du förtjänar den absolut bästa och du är aldrig ensam. Det finns så många där ute som älskar dig och vill dig ditt bästa, lyssna på dom. Om din bästis blir orolig för att killen du dejtar är ett svin så är det sällan det att hon är svartsjuk. Hon kanske bara ser honom på ett sätt som du inte kan genom dina kärleksskadade ögon. Så håll ditt huvud högt och långfingret ännu högre. Du kan klara allt.
gammal kärlek rostar aldrig?
Det är rätt svårt att komma ihåg precis hur det kändes då när du var min. När det bästa jag visste var att prata i telefon med dig om kvällarna, berätta om min dag. Hur sådana här "<3" plötsligt hade en helt annan mening. Nu träffar jag någon annan och du har en ny tjej. Tiden går och jag tänker på dig då och då, när jag hör en viss låt, när jag äter smultronmattor eller när jag hör ett skämt och nästan kan svära på att jag hör ditt skratt i mitt huvud.
Efter alla bråk, alla tårar och alla leenden så kommer det nog alltid att finnas något där. Men jag är glad att du är med någon annan och det är nästintill ett mirakel att vi har den relationen vi har idag. Jag tror att vi bägge två hade en tid då vi kände att det var omöjligt att någonsin hitta tillbaka till varandra, nu kan vi umgås alla fyra. För tiden läker kanske alla sår trots allt?
Och jag lovar att jag är glad för din skull när du säger att det går bra med flickvännen om du lovar att du är glad för min när du ser honom kyssa mig hej då. Jag lovar att försöka att inte vara så svartsjuk när jag ser er komma hållandes i varandras händer om du lovar att inte låta så sarkastisk när du säger att han är en bra kille.
Det var du som lämnade mig, remember?
freakin' awesome dude
drink, drunk, bakis.
Nu ska jag hoppa in i duschen, tvätta bort gårdagens otroligt vackra sminkning, göra mig något att äta och invänta Sandra.
See u later, gator!
"i was in a relationshit"
Och hennes ögon lyser inte upp på samma sätt när hon ser dig längre. Det där leendet som du har älskat att se finns inte där. Du är inte den hon tänker på när hon hör orden "kär", "kyssa" eller "förhållande". Hon får inga fjärilar i magen när du går förbi eller hjärtklappningar när du säger hennes namn. Du har henne inte på samma sätt som du brukade.
Numera är du mest ett svidande minne som hon har försökt gömma långt där bak i hjärnan. Bli inte förvånad om du går förbi henne och hon inte ens sneglar åt ditt håll. Och försök inte att prata med henne, du kommer aldrig få samma svar som du brukade. Hon är över att spela spel, hon är över att kämpa för något du aldrig riktigt kämpade lika mycket för.
Men det sorgligaste är väl att när du inser detta har du ingen annan att skylla än dig själv. Visst, du kanske gillade henne, var lite kär till och med? Varför visade du det inte när du hade chansen? Varför chansade du inte? Hon gav dig ju så många chanser. Och du sumpade dom varenda gång. Och nu när hon går runt med det där leendet på läpparna som du saknar och när hon verkar skratta högre än någonsin. Då kommer du på att det var ditt fel att allt sket sig.
någon speciell
Är inte livet rätt underligt ibland?
Tänk er ändå, vi möter tusentals människor under tiden vi lever. De flesta gör inget eller ett litet avtryck i våra liv. Men så finns det som som kan ändra precis allt. Killen som ändrar hela din syn på kärlek, som liksom nästan suddar bort allt det där onda du har haft i hjärtat innan han fanns med i bilden. Han som du hellre spenderar en söndagsnatt med att bråka klockan tre än att ligga bredvid någon annan. Han som kan få det att pirra till sådär i magen bara genom ett leende. Kanske rentav han du tänker på just nu. Eller hon för all del(!)
Den där vännen som alltid finns där, i ur och skur. Som gråter med dig när du är ledsen. Som du saknar så fort du inte är med, inte för att ni inte har setts på länge. Utan mer för att du vill dela alla fina minnen med din vän. Som alltid försöker göra så att du är så glad du bara kan vara. Som vet precis hur du fungerar, vilka knappar man ska trycka på för att du ska känna dig bättre. Vilken chipssort du gillar bäst. Som offrar sig och äter den där jävla Big Mac & Co bara för att din vän vet hur mycket du älskar det.
Din familj som allitd ställer upp, alltid fixar och donar. Som har givit dig den allra bästa uppväxten de har kunnat ge dig. Som älskar dig med varje cell i deras kroppar.
Den där förebilden som fick dig att förändra ditt sätt att se på saker, som fick dig att kämpa lite extra.
Du kommer att träffa tusentals människor, ta vara på dom speciella.
from eksjö, with love
Kände att jag behövde komma bort lite. För ett år sedan skulle jag kanske ha satt mig på ett tåg för att åka upp till mina älskade vänner i Stockholm. Den här gången var det precis tvärtom. Jag satte mig i en bil och åkte ner till Småland, Eksjö. Min fina familj och mina fina vänner som jag saknar. Det är lite knasigt det där, hur man kan h-a-t-a en stad för att sedan uppskatta den så otroligt mycket.
Om det inte hade varit för mina underbara vänner uppe i Stockholm hade jag nog inte åkt upp igen. Känner bara att jag är redo för lite nytt nu, nya äventyr, något spännande. Men samtidigt så älskar jag hur jag har det i Stockholm, bortsett från att jag saknar familj och vänner ifrån Småland då.
I fredags hade jag och Alle myskväll, precis som för ett år sedan. Chips, dipp, energidryck, skräckfilm, en jävla massa skratt och snack. Älskar det. Att oavsett om vi inte har setts på många månader så är allt precis som det alltid har varit. Det är nog sann vänskap det :)
Igår spenderade jag dagen i Jönköping med mamma och lillasyster. Vi blev bortskämda med nya kläder och varsin Iphone 4S. Det är svårt att beskriva hur lyckliga vi är som har en sådan mor som vi faktiskt har. Som alltid gör precis allt för oss, för att vi ska vara så glada som möjligt. Det är inte många i världen som är så lyckliga!
Nu ska jag packa ihop mina nya kläder i min lilla (läs stora) rosa resväska och börja göra mig iordning för hemfärden om cirkus två timmar.
Ha en trevlig söndag, ta hand om er, lev livet och glöm inte att gratulera era pappor idag ♥
bipolar much?
Ena sekunden: Ooooh yes, jag bestämmer helt över mig själv. Jag kan snacka med vem jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill. Äta när jag vill. Sova när jag vill. Träffa mina vänner när jag vill. Jag kan gå ut och festa utan att någon blir svartsjuk. Jag kan äta Big Mac & Co. NÄR JAG VILL!!!
Andra sekunden: Åh herregud. Varför vill ingen ha mig?!?! Jag kommer bli en gammal tant med 30 katter som är så fet av alla hamburgare att jag knappt kan röra mig. Som sitter och skrattar åt mina egna skämt. Jag kommer att bli den där som mina syskonbarn säger "tänk om du blir ensam som Erica" om!!!!! FML FML FML
Jag glädjs åtminstone åt att bägge alternativen innehåller hamburgare.
"you're so gay"
Okej, tänkte ta upp en sak som jag har tänkt på otroligt länge. Det här med att vara bög, lesbisk eller bi. När ska det bli helt okej i dagens samhälle? Varför är det inte okej i dagens samhälle? Året är 2011 och unga människor tar livet av sig för att de inte får älska vem dom vill.
Okej. Så du får uppenbarligen inte älska vem Du vill. Det är inte Du som bestämmer över Ditt liv. Nej, det gör alla andra. "Det är emot Gud att vara homosexuell"
Ah men tjenare mannen, hur fan tänkte du nu?
Ska vi börja leva efter bibeln allihop nu? Ska vi börja anpassa oss efter den så skulle tjejerna som inte längre är oskulder aldrig ha ett giltligt äktenskap. Du som har blivit av med oskulden innan du gifter dig borde bli avrättad.
Alla ni som någonsin har varit otrogna, ni ska bli stenade till döds. Skilsmässa skulle inte ens vara ett alternativ och inte abort heller.
De som påstår att homosexualitet är fel enligt bibeln kanske borde ta och tänka på de andra saker som räknas som fel enligt Gud. Saker som tatueringar, att arbeta på söndagar, att ha på sig ett klädesplagg av blandade textilier, att inte äta gris eller skaldjur, att få en spådom eller att inte använda skinnet av en gris för någon slags underhållning (alltså ingen fotboll för er...) Jag råder er alla till att inte ta så hårt på något som sägs ha blivit skrivet för över 3000 år sedan. Lite saker har ändrats sedan dess, agree?
Det här är alltså mina åsikter, du får ha dina. Men när folk tar livet av sig på grund av dom tänker jag inte sitta ner och hålla käften. Jag tror på etik och moral, att göra det som är rätt oavsett vad jag har blivit tillsagd. Inte religion, att göra vad jag blir tillsagd oavsett om det är rätt eller fel.
Du får mer än gärna ha din egen syn på bibeln eller politik, men jag behöver ett större skäl att ha sådana hemska förutfattade meningar om människor än att "det står i bibeln".
vardagligt
Så ni ville att jag skulle berätta mer om mitt vardagliga liv, så here it goes: mitt vardagliga liv handlar mestadels om att jobba. Så särskilt spännande är det faktiskt inte, visst händer det då och då spännande saker. Dejter som går fantastiskt bra, vänner som gör mitt liv fantastiskt underbart, ett jobb jag verkligen trivs med och en familj jag älskar mer än allt. Men ja, om ni läser mellan raderna eller följer mig på twitter får ni väl reda på precis allt! :)
kram på er gosisar.
don't hold it back.
När man läser en sida i en skrivbok som varit gömd längst bak i min garderob, ett brev som skulle varit ditt för länge sen. Eller när man hör en låttext som passar in perfekt i ens liv just nu. Ett ögonblick en sen sommarnatt. Den där viskningen som nästan inte hördes som mer än ett andetag i mitt högeröra när vi låg omslingrade i min säng.
Du är så långt bort, men ändå så nära att jag nästan kan röra vid dig. Jag vill helst inte prata om dig, för din smak har jag redan svårt att få bort från tungan.
När du låg där en tidig höstmorgon, så hade jag hela världen i mina armar och jag har nog aldrig varit så rädd för att förlora något som jag inte riktigt hade. Så rädd att jag lät dig glida iväg sakta men säkert. Och vad gör jag nu när du inte finns i mitt liv längre? Jag har ingen plan b, ingen andra chans att dra till med. Och ingen annan att skylla än mig själv. Och allt jag kan höra nu i tysnaden är alla ord jag aldrig sa, dom jag bara smakade på men var för feg för att uttala.
Nu känns det som att det inte kan sluta regna, som om det är en dålig dag efter en annan. Sakerna jag borde ha sagt vägrade passera mina läppar och nu är det för sent. Jag borde ha hittat ett sätt att berätta för dig hur jag kände, för nu är den enda jag kan berätta för mig själv. Och allt jag hör nu är tystnaden och alla ord jag aldrig sa.
