ericaarebo

Först och främst, tusen tack! Du anar inte hur mycket det värmer, det är som sagt väldigt lätt att skriva elaka ord bakom en trygg datorskärm. Så jag beundrar dig för det du skrev!

Ensam? Absolut! Jag har nog alltid varit lite utav en ensamvarg, vare sig jag ville eller inte. Jag är otroligt social men har inte alltid träffat människor som accepterat mig som jag var eller som trivdes med att jag fick mycket uppmärksamhet. En av få av mina "gamla" kompisar som nog aldrig har störts av det där är nog Alex. Nu på senare år har jag lärt mig vad för slags kompisar jag behöver, hur riktiga vänner behandlar mig. Och nu har jag ett riktigt dream team av vänner.

Men det ska tilläggas att en av mina bästa vänner trodde att jag var en bitch för att hon tyckte att jag var så snygg och "snygga tjejer är oftast bitchar".. Så ensam har jag absolut varit, missförstådd också. Och det gör nästan ännu ondare, att folk har så förutfattade meningar trots att de aldrig har träffat mig.

Jag har nog alltid varit en sån tjej som älskar att få andra att må bra just för att jag vet hur det känns att må dåligt. Som aldrig vill att någon ska känna sig ensam eller utanför, för att jag har varit i den sitsen allt för många gånger.

För att jag skulle komma ifrån känslan av att vara ensam (och missförstådd) flyttade jag till Stockholm. Från en småstad till storstaden, det var det som fick mitt liv att vända. Där jag hade två av dom jag bryr mig absolut mest om i världen. Som alltid har stöttat mig. Och efter att jag flyttat dit har jag nog bara träffat fina människor, vänner som är noggrant utvalda till mitt dream team. Välj dina kompisar med hjärtat och magkänslan. Om en kompis får dig att må dåligt eller försöker trycka ner dig så är det inte värt det i slutet, jag lovar.