ericaarebo

För att tro mig, jag känner igen det där leendet. Och jag vet hur det är att svara att man mår bra när folk frågar hur det är. Inte för att det Är bra utan för att man har blivit så van vid att säga det att du inte ens tänker efter innan du svarar längre. Du tänker knappt på frågan som ställs för att ditt svar är så inövat att det kommer utan ansträngning. Precis som det där fejksmilet efteråt. Och det gör ont i hela dig att behöva ljuga för de som bryr sig om dig så, så himla mycket. Men tanken på att berätta sanningen gör ännu ondare. Du vill inte vara så här sårbar. Och du vill inte att de ska tycka synd om dig. Du vill inte ha någons medlidande, allra minst de som tycker att du är så stark annars. Men du måste lyssna på mig nu, du är inte ensam. Jag vet hur det känns att se leendet i spegeln. Samma leende som har funnits där i år, leendet som är så inövat. Leendet som du knappt känner igen längre. För visst är det inte samma sak utan ögonen som glittrar till sådär som du vet att dina gör? Och till slut kommer du att stå där i spegeln och stirra på dig själv och tänka att du kanske faktiskt är lycklig? Men så kommer kvällarna då minnena kommer tillbaka och du är allt annat än okej. Du ligger där i mörkret och kan inte sluta tänka på allt fint. Den där gången han låg bakom dig i soffan och bara andades lugnt mot din nacke, eller när ni gick hand i hand första gången. Er första kyss, eller när du skulle ringa honom första gången. Fjärilarna i magen som även nu, såhär i efterhand faktiskt finns där. Hur du verkar glömma allt annat när hans namn kommer upp i en konversation. Eller hur du råkade kalla honom för "din" när du frågade om det verkligen var samma kille ni pratade om. Du är inte okej, det känns som att du aldrig kommer att bli sådär lycklig igen. Och som att ingen riktigt märker det. Inte ens din bästis. Men du är inte ensam. Jag vet hur det känns att bara vilja dra täcket över huvudet och säga "fuck it". Hur det känns när du tänker att "alla lämnar mig, jag blir alltid sårad. Den här gången ska jag vara den som sårar. Jag ska vara den svåra. Jag ska vara den som han får kämpa för. Jag tänker inte kämpa." Men vi vet båda att du är alltför kär i kärleken för att göra så. Du kan inte förlora dig själv så. Det här är bara ett steg närmare din drömprins.