Cutest Boyfriend Ever <3
0
Vardagligt
2012-05-18 puss på er!
Som ni vet finns det alltid ett slut på allting. Och detta verkar vara slutet på den här lilla bloggen. Tack till er hundratals som fortsätter läsa, vill ni fortsätta följa mig finns jag både på twitter och instagram. ericaarebo på båda ställena.
Men jag tänker inte lämna er tomhänt, lite musik ska ni få med er! Puss på er alla :)
och jag ser ditt fejksmile ända här ifrån..
För att tro mig, jag känner igen det där leendet. Och jag vet hur det är att svara att man mår bra när folk frågar hur det är. Inte för att det Är bra utan för att man har blivit så van vid att säga det att du inte ens tänker efter innan du svarar längre. Du tänker knappt på frågan som ställs för att ditt svar är så inövat att det kommer utan ansträngning. Precis som det där fejksmilet efteråt. Och det gör ont i hela dig att behöva ljuga för de som bryr sig om dig så, så himla mycket. Men tanken på att berätta sanningen gör ännu ondare. Du vill inte vara så här sårbar. Och du vill inte att de ska tycka synd om dig. Du vill inte ha någons medlidande, allra minst de som tycker att du är så stark annars. Men du måste lyssna på mig nu, du är inte ensam. Jag vet hur det känns att se leendet i spegeln. Samma leende som har funnits där i år, leendet som är så inövat. Leendet som du knappt känner igen längre. För visst är det inte samma sak utan ögonen som glittrar till sådär som du vet att dina gör? Och till slut kommer du att stå där i spegeln och stirra på dig själv och tänka att du kanske faktiskt är lycklig? Men så kommer kvällarna då minnena kommer tillbaka och du är allt annat än okej. Du ligger där i mörkret och kan inte sluta tänka på allt fint. Den där gången han låg bakom dig i soffan och bara andades lugnt mot din nacke, eller när ni gick hand i hand första gången. Er första kyss, eller när du skulle ringa honom första gången. Fjärilarna i magen som även nu, såhär i efterhand faktiskt finns där. Hur du verkar glömma allt annat när hans namn kommer upp i en konversation. Eller hur du råkade kalla honom för "din" när du frågade om det verkligen var samma kille ni pratade om. Du är inte okej, det känns som att du aldrig kommer att bli sådär lycklig igen. Och som att ingen riktigt märker det. Inte ens din bästis. Men du är inte ensam. Jag vet hur det känns att bara vilja dra täcket över huvudet och säga "fuck it". Hur det känns när du tänker att "alla lämnar mig, jag blir alltid sårad. Den här gången ska jag vara den som sårar. Jag ska vara den svåra. Jag ska vara den som han får kämpa för. Jag tänker inte kämpa." Men vi vet båda att du är alltför kär i kärleken för att göra så. Du kan inte förlora dig själv så. Det här är bara ett steg närmare din drömprins.
Så du ska veta att du är värd så mycket, vem du än är. Oavsett om jag känner dig. Om vi aldrig har pratat eller om jag inte ens vet ditt namn så vill jag att du ska veta att det blir bättre. "No mistakes, just lessons"
Försök att le för alla de som älskar dig. Jag är ledsen att du måste använda det där fejkleendet så ofta. Men var stark och håll ut för morgondagens mysterier och mirakel.
"vi hade iallafall tur med vädret.."
Eller?!
Jag har varit på semester och bloggen har fått lida, men det ser ut som att ni har klarat er finfint (inga "vad-har-hänt-kommentarer!) Nåväl. Nu ska ni få höra lite om vår semester. En semester vi verkligen kände att vi behövde med allt möjligt skit som hade hänt precis innan..
Lördagkväll: allt bra, vi kommer till hotellet på kvällen och får äta buffén för första gången. Storslaget.
Söndag: Det är molnigt och vi säger att "TÄNK om det är såhär hela veckan.." Mimmi ramlar i en trappa och får ett fint blåmärke på hela knät.
Måndag: Det är molnigt mest hela dagen, någon timmas sol framåt lunch bara.
Tisdag: Vår enda soldag, steeeek! Sandra äter musslor under buffén på kvällen.
Onsdag: Vi vaknar av att Sandra har blivit matförgiftad. Solar utanför vår bungalow hela dagen. Mimmis iPhone blir stulen så hela eftermiddagen/kvällen spenderas med polis i Madrid och polis i Playa del Inglés.
Torsdag: Fess hittar ett par Ray Ban's i hennes resväska (???) Vi var i Puerto Rico och åkte 150 km/h med en galen taxichaufför. Badade i havet. Den tjockaste bebisen vi någonsin (NÅ-GON-SIN) sett äter PAPPER på buffén. Sandra mådde fortfarande dåligt så vi ringde doktorn som kom och gav henne en spruta för 120 euro(!)
Fredag: Det regnar för första gången sen april 2011. Vi bestämmer oss för att trotsa regnet och åka ut på en partybåt istället men blir lurade på 100 euro. Så ingen partybåt för oss. Fess och Mimmi krigar för att få "fuck me i'm famous"-t-shirtar.
Lördag: Det är fint väder och såklart hemresa för oss. Fess bränner sig när vi ligger och solar på flygplatsen. Vi hade en passagerare som hade gått på fel plan (skulle till Norge och inte till Sverige) Vi hittar en mobil på planet.
Haha så som ni ser så hade vi inte tur med vädret. Inte tur med något alls direkt om jag ska vara ärlig. Men jag har sällan skrattat så mycket som jag har gjort på den här resan. Tack tjejer! Älskar er.
ericas tips
Så okej, grejen är att jag har haft två skitdagar. Så dåliga att jag ville lägga mig under täcket och bara gråta när jag kom hem från jobbet. Idag mår jag bättre, imorgon fyller jag år. Så för att fira det tänkte jag dela med mig av ett par av mina bästa skönhetstips. Tips som inte är lästa i tidningar utan flitigt använda utav mig, så kikar ni in ikväll får ni er ett par tips :)
PUSS
vackert
lonely?
Men den här gången ska du inte springa tillbaka in i hans armar. Du ska inte få fjärilarna i magen när han ringer eller smsar. Han är som en vägg i ett rum, något som bara finns där. Du behöver inte honom. Du vill inte ha honom. Du är inte patetisk. Kom över honom nu. Fina, fina du. Flirta med killar. Flirta med killar framför ögonen på honom. Få honom att lida medans du mår bättre. Sluta bete dig som om han är någon slags sjukdom det inte finns något bot för. Du förtjänar bättre.
Han förtjänar inte dig. Ta på dig snygga kläder. Prata med hans vänner. Skratta mycket. Le. Få honom att förstå att han saknar dig. Att han behövde dig. Att han ville ha dig. Att du har kommit över honom.
Få honom att förstå att han inte krossade dig eller ditt hjärta. Även om han gjorde det. Låt honom tro att han inte betydde mer för dig än vad du gjorde för honom.
Gå vidare. Le. Skratta. Gör saker du älskar. Du är vacker. Kom över smärtan. Du behöver inte den eller honom.
FÖRRESTEN
Glömde jag berätta om mina skor?
Dumt av mig. Jag köpte ett par Jeffrey Campbell. När jag dör vill jag bli begravd i dessa. Älskar dom mer än chips (nästan) ((okej, typ!!!))
i've got this feeling..
Jag och bestie kom att prata om en sak idag. Det här med känslor, det vet vi alla är lite tricky. Att känna "rätt" sak för "rätt" person, att personen i fråga känner samma sak. Bara det är komplicerat nog. Men när en utav er sedan slutar känna sådär längre. Vad händer då?
Just det, att sluta känna. Bara sådär? Poff? Går det? Hur går det till? När man vaknar en dag och helt plötsligt känner att "naej, jag är nog inte kär längre" Har man inte varit ärlig då? Kanske aldrig varit sådär intresserad som man verkade?
För på något plan kan jag nog förstå att man tappar känslor gradvis, att känslor försvinner för att man är utan någon en längre period till exempel. Men att gå från "jag älskar dig" eller "jag tycker verkligen om dig" till "vi måste prata..." Har jag missat något där?
/mvh nattänkaren
saker jag älskar:
°När någon smsar mig först
°När jag sjunger i duschen och kommer på mig själv med att fundera på varför jag inte är en känd sångerska
°När jag ser en solnedgång
°Att komma hem till min familj
°Killar som kan få mig att skratta
°Kommentarer för min insida istället för min utsida
°När jag och min bästis säger samma sak, samtidigt
°Eller när vi ligger i hennes säng och snackar om allt och inget
°Planera fester
°Göra folk jag tycker om glada
°Köpa julklappar
°Skratta så mycket så att man är tvungen att lägga sig dubbelvikt och knappt kan andas
°Bra böcker
°När man ser ett gammalt par som fortfarande är kära och man får den där känslan av att kärlek kanske visst kan vara för evigt.
°När man kan le åt sådana som hatar dig eller har gjort dig illa
°Klä granen kvällen innan julafton
°Dom två veckorna från jul då det är jul+nyår+födelsedag
°Mc Donald's
°Att gå på hockeymatcher
Jag ser det inte
Alltså, det är inte första (eller femte gången jag hör detta.. Men jag ser det verkligen inte!)
poke
xo
baby
Ett svagt sken från ett av ljusen som ännu inte brunnit ut. Regn som smattrar mot fönstret. U2s "the sweetest thing" på låg volym. Vi ligger omslingrade och ingen av oss säger någonting.
Det känns ungefär som om vi smälter ihop. Som om allt som gjort att just vi två hamnade här tillsammans äntligen har fått en mening. Så varför måste vi någonsin ändra på det, på oss?
Berätta för mig med din hesa viskningsröst att du aldrig vill lämna mig, att jag inte är galen (eller att du är minst lika galen) som tror på oss. Och att det här verkligen händer.
Och när jag inte tror att det kunde bli bättre så ligger det ett litet kärleksbrev på min säng. Fast vi sågs för bara ett par timmar sen. Och du beter dig som om jag vore den starkaste lysande stjärnan på himlen. Din prinsessa som du så fint brukar kalla mig. Sånt där du gör som får mig att tappa andan lite.
Jag tycker om dig lite mer för varje gång du kysser mig i din bil, för varje gång vi önskade på det där stjärnfallet vi såg (som förmodligen var ett flygplan), för alla minnen jag försökt att fotografera med hjärnan för att aldrig glömma bort. Hur fin någon kan vara.
gårdagen
Gårdagen spenderades tillsammans med jobbgänget. Vi åt julbord på en väldigt (VÄLDIGT) gungig båt. Skrattade så att tårarna sprutade, pratade dialekter. Åt oförskämt mycket från efterrättsbordet och fick för mycket gratissprit. Väl i land fortsatte vi mot After och sedan Magenta. Bra kväll som slutade precis som den skulle. Med mig ätandes köttfärssås i soffan mitt i natten.
Ha en trevlig söndag!
that moment
words i couldn't say until now
Blickar tillbaka på dom där gångerna då vi gick hand i hand med julbelysning i träden ovanför oss och snö på marken. Då vi hade all tid i världen för varandra, när vi var lyckliga. Och jag kommer ihåg en gång för länge sen då vi smög in på en bio. Du la armen om mig, en gång för länge sen. Då jag förtjänade det.
När det var bra mellan oss så var det verkligen bra mellan oss. Vi visade alla som tvivlade på oss att vi hörde ihop. Och jag minns hur vi låg och skrattade bredvid varandra i din stora säng mitt i natten. Hur dina ögon plötsligt blev allvarliga när vi pratade om framtiden.
Jag kommer ihåg hur vi satt och såg den där solnedgången, hur du kommenterade alla båtar som låg vid bryggan. Hur vi inte ville släppa taget om varandra den där sommarnatten då du skulle åka. Och det är lite så jag känner varje gång jag träffar dig. Att säga hej då är alltid lika svårt.
Och jag hatar verkligen rösterna i mitt huvud som säger att jag inte är kär längre. Hur jag nu mer irriterar mig på dina stora ögon som känner mig allt för väl. På den där humorn du får när du är med dina polare. Men dom här känslorna ger mig inget val. Och det är därför du vaknade med mig gråtandes bredvid. För att vi var lyclkliga.
livet
Det kommer att komma tidpunkter då du sitter i sängen och gråter över allt som gick fel den där dagen. Och så kommer du ha dagar då allt är perfekt. Ingenting kommer att gå som planerat. Du kommer att ha en bästa vän som går bakom ryggen på dig. Du kommer att hitta den mest fantastiska personen i världen, bli kär och få ditt hjärta krossat ett par månader senare. Du kommer att åka på en semester med dina vänner som du kommer att minnas för resten av ditt liv. Du kommer att skapa fantastiska dagar med dina nära och kära. Du kommer att ha dagar då du känner att inget skulle kunna förstöra din dag. Och dagar då allt går fel. Du kommer att gå på fester, bli full och bli utnyttjad på ett eller annat sätt. Du kommer att säga saker du ångrar dagen efter. Lova saker du inte kan hålla och göra dumma bestlut. Men det är livet. Det är så du lär dig. Du kommer att ha någon som du delar allt med, men som du efter ett tag börjar växa ifrån och tillslut aldrig pratar med. Du kommer att se tillbaka på bilder och säga "vad fan tänkte jag där?" Du kommer att träffa folk på resor som är helt fantastiska, men som du inte kommer att hålla kontakten med ändå. Träffa människor som inspirerar dig. Människor som kommer att försöka med allt för att få dig att falla, för att få dig att se dålig ut. Du är bättre än så, kill them with kindness. Du kommer att träffa någon som krossar ditt hjärta. Någon som du inte kan glömma hur ont du än får i hjärtat när du tänker på personen. Du kommer att ha pinsamma tystnader med folk du en gång kunde prata om allt med. Du kommer att kyssa personer och ångra det fem minuter senare. Du kommer att sakna mycket saker. Ofta. Men sakta aldrig ner, keep going. Ångra inget, speciellt inte sådana saker som fick dig att le. Hur hemskt det än känns nu i efterhand, hur ont det än gör. Lev inte i dåtid och inte i framtiden utan för nuet. Inget är så långt bort som ett par minuter sedan. Glöm inte att le, le så ofta du bara kan. Du är ung. Och du blir äldre för varje minut. Låt ingen stoppa dig, du bestämmer själv över ditt öde och ditt liv.
svar till linda
Linda
Jag skriver inte som ett svar till ditt inlägg utan jag skriver för att det är ren och skär sanning. Jag tycker du är fruktansvärt vacker och att du kan placera dina ord så rätt gör dig så beundransvärd. Har dock en liten fråga, har du någon gång känt dig ensam? Om så varför och går det att ändra på den känslan?
Kramar :)
Först och främst, tusen tack! Du anar inte hur mycket det värmer, det är som sagt väldigt lätt att skriva elaka ord bakom en trygg datorskärm. Så jag beundrar dig för det du skrev!
Ensam? Absolut! Jag har nog alltid varit lite utav en ensamvarg, vare sig jag ville eller inte. Jag är otroligt social men har inte alltid träffat människor som accepterat mig som jag var eller som trivdes med att jag fick mycket uppmärksamhet. En av få av mina "gamla" kompisar som nog aldrig har störts av det där är nog Alex. Nu på senare år har jag lärt mig vad för slags kompisar jag behöver, hur riktiga vänner behandlar mig. Och nu har jag ett riktigt dream team av vänner.
Men det ska tilläggas att en av mina bästa vänner trodde att jag var en bitch för att hon tyckte att jag var så snygg och "snygga tjejer är oftast bitchar".. Så ensam har jag absolut varit, missförstådd också. Och det gör nästan ännu ondare, att folk har så förutfattade meningar trots att de aldrig har träffat mig.
Jag har nog alltid varit en sån tjej som älskar att få andra att må bra just för att jag vet hur det känns att må dåligt. Som aldrig vill att någon ska känna sig ensam eller utanför, för att jag har varit i den sitsen allt för många gånger.
För att jag skulle komma ifrån känslan av att vara ensam (och missförstådd) flyttade jag till Stockholm. Från en småstad till storstaden, det var det som fick mitt liv att vända. Där jag hade två av dom jag bryr mig absolut mest om i världen. Som alltid har stöttat mig. Och efter att jag flyttat dit har jag nog bara träffat fina människor, vänner som är noggrant utvalda till mitt dream team. Välj dina kompisar med hjärtat och magkänslan. Om en kompis får dig att må dåligt eller försöker trycka ner dig så är det inte värt det i slutet, jag lovar.
ett litet tillägg
En av anledningarna till att jag inte skriver så mycket om mitt liv här längre (iallafall inte på samma sätt som ett år sedan) är just på grund av era elaka kommentarer. Sedan jag började med mina texter med lite mer mening i och inspirerande bilder har jag knappt fått en enda elak kommentar. Så fort jag skriver ett inlägg om mitt liv så går ni i taket och skriver att jag är ful med mera.
Det är inte så att jag tar åt mig, jag har fått nog med komplimanger för att inse att jag inte är ful. Men jag tänker inte sitta här och lägga ner tid på en blogg eller ett inlägg där ni inte gör annat än att försöka få mig att må dåligt. Att ni kommenterar saker som att jag är ful säger så mycket mer om er än vad det gör om mig. Om ni tycker att jag är ful, gör det jävligt enkelt för er och 1. läs inte bloggen. 2. om nu bloggen är SÅ intressant för er att ni ändå känner er tvungna att läsa den, lämna inte sådana kommentarer. IP-adresser är väldigt lätta att spåra nu för tiden och det blir bara pinsamt för er när det enda stället ni är "tuffa" på är bakom en datorskärm.
Over and out.
it hurts, ok?
Har du någonsin läst något som fått dig att dö lite innombords. Bli sådär iskall. Någons status eller ett meddelande? Eller när någon gör något som gör att du får den där klumpen i halsen och stenen i magen. Allt var ju toppen tills det där hände och förstörde hela din dag, din vecka kanske till och med?
För den där personen var ju någon som du aldrig trodde skulle såra dig, som du alltid har sett som oskyldig. Med sitt änglalika leende och perfekta fasad. Och nu när du ser vem personen egentligen är så ångrar du alla uppoffringar du gjort. Alla chanser du gav, trots att du blev sviken både en och två gånger. Personen i fråga tror att du ska ta den tillbaka, det har du ju alltid gjort förut. Men du sitter mest där och hoppas att du aldrig hör av personen igen, ett "clean cut" som kanske läker relativt fort. Klippa alla band liksom. För du orkar ju inte bli sårad igen, du har redan blivit sårad nog med gånger av idioter.
Och du kan få hur många ursäkter som helst, men tror du verkligen på dom längre? Inte på samma sätt som du gjorde förut, eller hur?
24 november
i'll tell you a secret
Hörrni killar, vill ni veta varför hon inte vill höra av sig? Varför det (förmodligen) oftast är du som hör av dig först..?
Låt mig ge er en liten insyn i hur vi (de flesta) tjejer fungerar. Det här med att inte vilja höra av sig först är en tjejgrej, vi vill inte starta en konversation för att vi vill veta att ni tänker på oss! Om ni tänker på oss, skriver ni eller försöker höra av er, right? Då känns det som att väntan var värt det, ni hörde av er. Ni tänker på oss. Men jag tror att den allra största anledningen till att vi inte vill höra av oss först är för att vi inte vill verka needy, vi vill inte vara för på. För vi har hört att det är jobbigt, killar gillar inte needy tjejer. Tjejer som inte ger er space. Så därför kära grabbar, är ni intresserade av en brud, hör av er. Hon kommer att bli överlycklig om hon känner samma sak, promise!
just a question
Skulle ni vara intresserade av ett smink-inlägg? Av hur jag gör, vad jag använder, tips, favoriter osv? Isåfall vill jag ha ordentligt med kommentarer i det här inlägget så att det blir värt allt jobb :)
someone like you
/ love tommy
this is for you
Det här är till alla er tjejer som satt uppe och väntade på det där samtalet som aldrig kom, som aldrig fick se svaret på det där smset som du så länge satt och klurade på. Eller för er som fick erat hjärta krossat av en kille ni aldrig ens hann dejta. För er tjejer som fick se honom gå hem från festen hållandes någon annan brud i handen medan du höll tillbaka tårarna och desperat letade efter din bästis blick bland alla människor. Det här är för dig som väntade så länge, kämpade för något som aldrig skulle komma att bli ditt iallafall. Som satt uppe mitt i natten bara för att du hoppades att få prata med honom en stund. Som gick till den där klubben för att du visste att han skulle vara där, även om det kostade dig inträde och ett hat mot den där klänningen som du älskade men som nu mera går under namnet "otursklänningen". Det här är för er vackra, självständiga tjejer som vet att ni förtjänar bättre men som fortfarande inte kan lämna honom. För att "människor kan ändra sig, mirakel sker varje dag". Och det här är för er tjejer som till slut förstod att ni förtjänar bättre. Och till alla ni som är på rätt väg dit.
You know what? Fuck it. Det här är för ALLA ni tjejer där ute. Ni är ALLA vackra. Och låt för fan ingen kille eller dum bitch ändra på det. Du är vacker precis som du är. Att tjejer är elaka beror till 99% på avundsjuka. Deras problem. Sitt inte uppe och vänta på någon som inte skulle sitta uppe och vänta på dig. Du förtjänar den absolut bästa och du är aldrig ensam. Det finns så många där ute som älskar dig och vill dig ditt bästa, lyssna på dom. Om din bästis blir orolig för att killen du dejtar är ett svin så är det sällan det att hon är svartsjuk. Hon kanske bara ser honom på ett sätt som du inte kan genom dina kärleksskadade ögon. Så håll ditt huvud högt och långfingret ännu högre. Du kan klara allt.
gammal kärlek rostar aldrig?
Det är rätt svårt att komma ihåg precis hur det kändes då när du var min. När det bästa jag visste var att prata i telefon med dig om kvällarna, berätta om min dag. Hur sådana här "<3" plötsligt hade en helt annan mening. Nu träffar jag någon annan och du har en ny tjej. Tiden går och jag tänker på dig då och då, när jag hör en viss låt, när jag äter smultronmattor eller när jag hör ett skämt och nästan kan svära på att jag hör ditt skratt i mitt huvud.
Efter alla bråk, alla tårar och alla leenden så kommer det nog alltid att finnas något där. Men jag är glad att du är med någon annan och det är nästintill ett mirakel att vi har den relationen vi har idag. Jag tror att vi bägge två hade en tid då vi kände att det var omöjligt att någonsin hitta tillbaka till varandra, nu kan vi umgås alla fyra. För tiden läker kanske alla sår trots allt?
Och jag lovar att jag är glad för din skull när du säger att det går bra med flickvännen om du lovar att du är glad för min när du ser honom kyssa mig hej då. Jag lovar att försöka att inte vara så svartsjuk när jag ser er komma hållandes i varandras händer om du lovar att inte låta så sarkastisk när du säger att han är en bra kille.
Det var du som lämnade mig, remember?
freakin' awesome dude
